Brygghuset

Idag bjöd mormor barn, barnbarn och barnbarnsbarn på
födelsedagsmiddag på Brygghuset vid Torsöbrons ena fäste.
Restaurangen har grym varmrökt lax och fantastisk utsikt över Vänern
som är en nästan lika bra sjö som Vättern. Nästan alltså.

Landet

Igår var jag på middag hos en kollega. Hon bor i ett samhälle ännu längre ut på landet än där jag bor och sen en mil till. Gud så vackert där var! Att promenera längs gamla landsvägen, sitta och äta på altanen med kossorna bakom häcken och bara lyssna på tystnaden. Underbart. Jag gillar't. Jag är hos mina föräldrar vid Vätternstranden nästan jämt nu. Vad ska man sitta inne i en tvåa i Skövde city och svettas för när det är gå-på-händer-avstånd till Sveriges finaste badvatten?

Ändå kan jag sakna Stockholm ibland.

Skövde by night

Att gå ut i Skövde är ungefär som när man gick på discon i högstadiet, eller i alla fall gymnasiet. Hälften av alla som är där, särskilt nu på sommaren, känns igen från skolan, skoj ibland, men vid vissa tillfällen önskar man skygglappar. Jag gillar inte att erkänna det, men det är faktiskt stor skillnad från att gå ut i Stockholm, det går inte att komma ifrån. Vilket som är bäst eller sämst låter jag vara osagt, det är ju ganska godtyckligt trots allt!

Igår bestämde vi oss vid halv tio, sittandes i mysbyxor, bikini och strandrufs, att åka från solen i Karlsborg och ta en sväng i Skövdenatten. Det blev både Bogrens och Husaren innan jag gick barfota hem till min lägenhet med ömmande fötter från nya klackar...

Utan flagg

Haha! På nationaldagen skulle Skövde kommun, precis som alla andra, flagga på stadens samtliga flaggstänger. Men personen som ansvarade för detta glömde bort detta och stan blev i stället helt utan den blågula flaggen. Visst är det ganska roligt?

Kommer ni ihåg?

Är det nån mer än jag som nästan glömt bort hur det var för sisådär 3-4månader sedan? Eller ska jag säga 12-16 veckor sedan, det låter sjukt mycket närmre!
Så här såg tillexempel stranden nedanför mina föräldrars hus ut, och Vättern fryser inte på en kafferast kan jag lova! Snart snart snart ska jag bada..

Skövde

Jag har alltså flyttat tillbaka. Från möjligheternas stad med en journalistexamen i bagaget och ett par hundra erfarenheter rikare. Till lillstaden på slätten i Västergötland, eller schlätta' som en riktig västgöte skulle säga. Med hopp om att det går att driva en framgångsrik frilansfirma även fast man inte bor exakt där det händer.

Just nu håller jag på att sätta mig in i hur det är att vara egen företagare.

Sommarljud

Om jag öppnar min balkongdörr hör jag en blandning av lekande barn, tjoande 18-åringar som tagit studenten och som fortsatt festa sedan i fredags och bilar som nästan hoppande står och väntar på att det ska bli grönt i trafikljuset nedanför, medan dess förare spinner med gaspedalen så där tufft som bara 18-åringar med nytaget körkort och förstabil med borttagen ljuddämpare kan.

Om jag stänger hör jag i stället tystnaden, det ger mig panik. Så jag sätter på playlisten "Party" på spotify, öppnar balkongdörren igen och drömmer mig tillbaka till min egen underbara studentdag för sju år sedan..

National day

Efter stor annonskampanj och regionalreklam på tv kändes det tvunget att åka på nationaldagsfirandet vid Karlsborgs fästning, det är ju trots allt inte varje dag det sker stora evenemang i hemmabyn! Det var ju såklart som väntat, tusen marknadsstånd med mestadels skit, folk överallt och hundratals militärklädda människor, ungefär som vid fästningsdagarna som alltid var när jag var liten, finns de fortfarande eller är det nationaldagen nu i stället? Dock var det ju skoj att träffa på gamla skolkamrater jag inte sett på några år och äta glass med Sara, Ida och gänget!

Föredetta stockholmare från landet

Jag flyttade till Skövde efter att ha bott och pluggat några år i Storstan. I Stockholm är man lantis bara man är uppvuxen några mil utanför tullarna, i Skövde är man stadsbo genom att bo som jag gör, mitt i city. Lantis här förknippas med de som kommer utifrån, från de mindre grannkommunerna. Precis som jag gör från början, från en småstad vid Vätterns strand. Alltså är jag en lantis oavsett vem betraktaren är. Ändå känner jag mig hemma i Stockholm. Men är verkligen skillnaderna så stora?